men så är det ju detta med ångesten. Jag ska "hem" snart och jag har redan funderat på att banga. Ringa min mamma och säga att jag har fått hjärntyfys, att jag har brutit alla ben i min kropp eller, ännu bättre, jag har brutit alla ben i Johns kropp.
jag mår seriöst dåligt att komma hem till denna inavlade bonnhålla vars invånares största ambition är att stå på listan till Tempel eller Nöjes (du kan byta ut dessa två namn mot dom klubbarna som råkar vara på tapeten just nu för jag vet inte). Folk använder kepsar som om dom var doppade i slime dvs dom har dom PÅ huvudet balanserandes bara för att få så liten kontaktyta som möjligt. Har man fashionsense är det bara för att man råkade glansa i senaste H&M-katalogen och attityden är ungefär lika rolig som migrän. Folk tar limon till ICA och tycker senare att det är något att skryta om. Jag ska vara ärlig. Jag hatar karlstad som stad och jag har väldigt lite till övers för folk som stannade kvar för att glänsa i glansen. Självklart kan jag inte applicera detta på alla som valde att stanna kvar men det är för många som tyvärr är fast i det tänket och det är en av anledningarna till att jag valde att utvandra som nån jävla smålänning. Jag önskar atyt jag kunde vara lite putslustig om det här, lite distansierad, skratta åt det och säga "haha, guuuuuud jag kan att sakne de iblann" men tyvärr, jag kan inte det.
Nu ska jag styra det sista sen blir det FAN sömn! Kattistylie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar