Nu har jag gjort det. Jag har sett tasse mârtän (jag tror fan dwt stavas med "ä"). Oh the HORROR! Feta wt-morsor i urtvättade lacktajts, högljudda tards till kids med fejkade new era kepsar och folk som använder "wolf shirt" seriöst var den typen av människor som var där. Dom två populäraste stånden var där dom sålde munkar och där dom sålde fejkade foppatofflor. Iona som var där med mig klarade bara 3minuter innan hon ville åka hem. Jag förstår henne.
Jag åkte dit för jag har aldrig sett spektaklet. Tyvärr var det precis som jag trodde att det skulle vara and THEN SOME! Jag visste inte att momo's gjordes i dom storlekarna och att det fanns sååå många tillbehör till foppatofflorna. Folk i skoghall (den lilla bruksort som årligen arrangerar tâssemärten) verkar lägga mer pengar på att pimpa sina plastsandaler än på sina kids. Visst, fine, brinner man för något, go for it. Detta kan man EJ applicera om detta något är extremt fula, äckliga retarderade mongosandaler so nej! Nej nej nej. Men knoghall så är egenpimpade foppaskor kravet och inträdesbiljetten in i gemenskapen. Jag har aldrig känt mig så utanför men heller aldrig så lycklig.
Så vad kom jag fram till denna halvtimme jag promenerade runt detta husvagnssemestermecka? Hammarö kommun, ni stal en timme av mitt liv som jag aldrig kommer få tillbaka. Ni gav mej minnen av sprickfärdiga tights som kommer haunt my nightmares och vi kommer nog inte komma över detta innom en överskådlig framtid.
Tack hammarö kommun. Tack men nej tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar