Åååh. Bra saker har hänt. 1. Jag har kommit in på högskolan. Big fucking CONGRÄTZ till mig! 2. Nu läser jag på en nivå där folk faktiskt vet vad en planekonomi är för något. 3. Livet är sweet as fuck!
Jag är glad. Jag är nöjd. Jag orkar inte bitcha mer just nu jag ville bara skriva att jag är live 'n fuckin' kickin'! Inte för att jag direkt tror att jag har några läsare kvar efter det här uppehållet på ca 5 år men vafan, ni som ser det här: Tack för att ni är kvar och nu vet ni att det är ganska sweet!
Stress. detta verkar ha varit mitt ledord de senaste veckorna. Jag glömmer vart jag är. Vart jag är på väg. Vad jag ska göra. Jag tappar bort mig på vägen till tvättstugan. Jag råkar vända min väska uppochner inne i affären. Jag glömmer viktiga läkarbesök. detta suger. BIG TIME!
Men ibland. Ibland glimmar det till och jag blir glad. Lite som att jag ser världen i färg igen. NU är ett sådant ögonblick. nu, nu NU! När man ser vad man kan köpa för 40.000. När man märker att bara för att du är känd så slutar du inte vara LOLad. Att det finns folk som nog har det värre än vad jag har det. Som också glömmer. Kissie glömde den här bilden och jag erkänner. Mitt liv är easy street.
Kissie, köksbordskirurgernas beskyddare. Katt, måttligt imponerad men oerhört road!
onsdag 1 december 2010
Idag har jag legat i framkant. Jag har gått i bräshen. Jag har utmanat den moderna teknologin till bristningsgränsen. Detta genom att lära mig vart 'Print Scrn'-knappen finns (ovanför det numeriska tangentbordet) och genom att lära mig photoshop. Jag skickar med en liten bild som faktiskt är ganska beskrivande för hela kursen.
Känns som att allt jag gör i den här satans bloggen är att whina på mig själv att jag borde blogga mer! Ja jag vet! Jag borde verkligen det men just nu är det fan tvärstopp.
Jag har typ 1000 saker jag skulle kunna kuka ut totalt på men inget som jag kan skriva för att det sedan ska spåras back to me.
Jag håller på med lite projekt i skolan just nu och bara för att jag inte tillhör någon av de tre kategorier som finns representerade i min klass så har det blivit beef.
Jag kan börja med att beskriva de tre representerade kategorierna. Självklart gäller inte detta alla men tillräckligt många för att det ska vara alla.
1. Idioterna. De som inte fattar. Vad frågar ni. ALLT svarar jag!
de simplaste logiska tankebanorna är för svåra att greppa. Det konstateras att om något infaller den tjugosjätte så infaller det på dag tjugosex. Det reflekteras inte över utbildningen som sådan och det är allt lite knepigt det där med att andas och gå samtidigt. Min lärare ser sin chans att få glänsa med full styrka och tvingar vuxna människor att skriva upp gruppregler alá "Har vi mycket att göra så måste vi göra det" och "Vi ska dela på uppgifterna".
2. Invandrarna. Nu måste ni ta detta på rätt sätt. Anledningen att dessa blir en grupp är för att de går där, ditskickade av illvilliga studievägledare, med minimala svenskakunskaper. detta tycker då min lärare är fab. ÄNNU några hon kan dalta med. Förklara andra världskriget, norrsken och att det var faktiskt så att kalla kriget inte pågick under vintern. Invandrarna själva himlar med ögonen och tycker att det hela är ett skämt. Jag tror de FLESTA vet vad andra världskriget var. Min lärare daltar vidare och man ser hur hon verkligen myser i sin roll. Invandrarnas förkämpe. Ingen skall någonsin, NÅGONSIN, kunna kalla HENNE för rasist i alla fall.
3. Dom där tanterna. Dom är mellan 40-50 i sina "fräcka" tantkläder. Praktiska frisyrer. Ljusa luftiga linnekläder på somrarna. Dom säger saker som " när jag och min man drack vin i helgen så började vi prata.. " eller klassiker som "Jag bara ääälskaaar att segla med min man! Friheten i havet och vinden som för oss framåt". Allt sagt med den vidriga Pernilla Whalgren rösten. Min lärare myser ännu mer. Här kommer det folk som har råd att gå i skolan som ett tidsfördriv och vi är ju lika gamla så vi har ju något att vara vänner över redan där.
Men jag då? Jag nöts ner av klimatet som råder. Av lättjan och av dumheten. Dock verkar alla andra tycka detta är ganska soft. Dom vill gå fortsdättningskurser. Dom vill VERKLIGEN jobba med turism. Fine. Men varför inte ta en riktig utbildning på en riktig skola, kanske ett universitet, istället för att slösa csn på detta. Gött, du lånar alltså 7000 i månaden för att försäkra dig om att du kommer få sommarjobb? CONGRATZ!
Såhär kan en vanlig konversation se ut:
- Vad ska du göra sen då?
- Alltså.. Jag vill ju jobba på hotell typ. Eller kanske resebyrå...
- Ja men vi får ju inte med oss nog med kompetens för att få jobb på resebyrå...
- Neee... Men. alltså.. Du vet. Jobba med folk lixom asså!
- Men varför pluggar du inte på universitetet eller högskola då?
- Hög... Skola???
Jag går därifrån med tårar i ögonen.
det enda jag vet nu. efter all jävla beef med lärarna. Efter allt milt överseende med de som inte förstår att 1+1=2. Efter alla jävla sugiga dagar där jag har vart den enda som kan svara på frågan vad en planekonomi är så vet jag. Jag vet att jag kommer gå ut guns blazin!
Jag har fram till nu hållt käften. jag har INTE bett folk dra åt helvet. Jag har INTE rullat med ögonen när det enda argumentet dom kan komma på för ekologisk mat är att den är FIN!
Nu skiter jag i det! En månad kvar och nu och FUCK THIS SHIT! Jag orkar inte låtsas som att jag bryr mig. jag orkar inte vara trevligare än nödvändigt och jag orkar fan inte lyssna på ren idioti!
Min mamma sa "Gör dig inte till en omöjlig jävel. Håll käften och hatea hemma" och jag lyssnade men nu orkar jag inte längre! Grattis skola. Ni knäckte mig och nu är jag förbannad!
En kompis ringer för att han är sugen på en fika. Fine! Jag rusar runt i lägenheten som ett jävla tard för att försöka hitta kläder och hinna sminka mig innan jag ska med bussen. Eftersom jag är notoriskt sen tänkte jag för en gångs skull överraska både mig själv och min kompis med att hinna i tid. Jag blir äntligen klar och springer ut i ett jävla ösregn. Men fint. Värt att sminka sig när jag ändå bara kommer se ut som gothic McBat när jag kommer till stan. Väl på busshållplatsen är det tomt. Jag hinner svära bra länge och få ur mig ganska opassande ord innan jag ser att bussen står bara 300m bort i en korsning. Den står still mitt i en sväng. Men vafaan!? Där står den ett tag och påminner om en stor döende insekt. När den tillslut kommer och jag hoppat på den så är det barn som skriker, föräldrar i uppror och en skärrad busschaufför. Tydligen, jag och resten av bussen får detta förklarat för oss, har bussen KROCKAT MED EN PERSONBIL! Och busschauffören hade vart tvungen att tvärnita för att INTE KROCKA IGEN!! Men herreguuuud! Jag orkar inte. Jag orkar inte bussar som krockar! Jag orkar intr bussresenärer i uppror och jag orkar ABSOLUT INTE att detta händer mig! Så nu är jag sen och det har börjat regna ÄNNU MER!! FML!
Den dagen mitt hem inehåller en omskriven, gräddvit skinnsoffa är den dagen jag för sent insåg mitt misstag! KATT
onsdag 10 november 2010
"nu pratar jag med er som att ni vore anställda" säger hon och börjar prata jääättelåångsaamt och JÄTTETYDLIGT. Jag vet inte vilket företag hon jobbar på men jag tror inte jag är helt far off när jag gissar på gruppboendet svanen.
Jag fick en tårta när jag kom till Karlstad. En katt-tårta med dumlefluff vilket var lika gott som att ta ett bet av Gud (jag antar att Gud smakar divine)... OMG! GOTT!
Eftersom vi bara var två åt vi inte så mycket (jag kan inte riktigt räkna med Alma eftersom hon åt den minsta biten i världshistorien)
Var på Lagerhaus med Viktoria och hennes skitstora lillebror. Han var typ 5 meter och astrött på att vi betedde oss som två fjortizar! Vi såg den här kaninen och pep därefter i ca 10minuter för att "den va ju sååååå gyyyyyllig!!!"
Äta 10kg sushi!
Gå ut. Se ut som svenska Snooki. 10 poäng!
Det absolut värsta var middagen jag var på med Team Häst. Allting hade varit 10 poäng om jag bara hade befunnit mig någon annanstans än inspelningen av Boliler Room. Fattiga jävla, finniga tonårsdudes som lånat pappas Dressmann-kavaj och satt och skrek om sina tre bord och FYRA (4) helrör som att det vore klassresa på G! men GE ER!
TRÄFFADE MASTER CHEIF!
Det absolut roligaste var att Master Cheif ville ta fankort med KATT! Han frågade mig ödmjukt om det var ok att han tog ett kort på oss två, la armen runt mig och tog ett kort på Katt och Master Cheif! Ett minne för livet för Master Cheif!
Jag hade iaf en awesome vecka och nu längtar jag nästan efter att få komma hem nästa gång!
I’m livin’ in the 21st century Doin’ something mean to it Do it better than anybody you ever seen do it Screams from the haters, got a nice ring to it I guess every superhero need his theme music
Innan jag börjar så förlåt. Jag måste bara ta det här. Ok, jag vet att den här bloggen ska vara ett forum för fun stuffz och att vi ska mötas bland youtube klipp och skvaller och bara ha roligt tillsammans men jag känner att det är dags för en paus, att vi måste prata om något viktigt innan vi går vidare tillsammans.
Internet.
Ja, ni hörde vad jag sa. Ett ord som nästan är lite för stort för att få någon rätsida på. Internet är fortfarande omgivet av ett mystiskt skimmer och även om vi varje dag använder det och tar det för givet så är det inte utan att vi fascineras av det och allt det står för. Men vad innebär det egentligen att vi idag lever mer än halva våra liv på internet idag? Att vi lämnar ut oss till almän beskådan för var och en som orkar ta sig tiden att läsa det vi skriver?
Många verkar tro idag att internet inte har något att göra med riktiga livet. Att det är en alternativ låtsasverklighet vi skapat enkom för människans höga nöjes skull och hur integrerat internet än blir i våran vardag så vägrar vi ta av skygglapparna för att inse att det är mer än en antiverklighet. Detta märks tydligast bland yngre tjejer som bloggar idag. Vi bloggar om allt vi gör och när vi inte bloggar så uppdaterar vi våran facebook stup i kvarten för att ingen ska missa om vi lever eller inte. Mellan statusuppdateringarna twittrar vi bara för att visa att det är ok att vi inte är på facebook just nu. Jag måste hejda mig själv en stund här. Det här är inte menat att låta som en förmaning eller som att jag skriver detta högt uppifrån hästens rygg utan mer som en tanke, en reflektion över hur fort vårat samhälle har utvecklats och hur vi själva, utvecklarna, inte har hängt med. Hur vi vägrar inse vart vi är på väg eller vart vi ens är. men tillbaka till den sk problematiken jag faktiskt vill försöka belysa här.
Unga tjejers bloggar. Unga tjejer idag bloggar allt mer och mer, förförda av toppbloggarnas löner och updiktade verkligheter. Bilder på nyinköpta underkläder varvas med en FET DISS till klasskompisen för att denna råkade ha manchesterbyxor en måndag och ingen går riktigt säker för de som ska lära sina barn vett och netikett har själv ingen aning vad som sker. Anledningen till att jag kom och tänka på detta var de otaliga "modebloggar" som poppar upp som svampar ur jorden en regnig höstdag. Dessa bloggar där mode varvas med åsikter varvas mes partybilder. Alla har en åsikt om allt i detta informationens tidevarv och det är som det alltid har varit även om du inte kunnat framföra dina åsikter lika direkt längre så skulle jag inte vilja säga att detta är en konsekvens av den nya tidens teknologiska överlägsenhet. Människan har alltid vart mån om att få "säga sitt" men år 2010 blir detta tydligare än någonsin, tyvärr. Ingen går säker Vem som helst kan läsa din blogg och faller inte innehållet denna anonyma besökare i smaken så bered dig på att höra det. Kommentarerna kommer inte låta vänta på sig och de kommer säkerligen inte vara speciellt vänliga heller. Ord som "hora" "slampa" och "luder" är inte nya men varvas gärna idag med "Håll käften annars anmäler jag dig till farbror polisen". IP-nummer spåras och anonymiteten är idag som bortblåst. Den vi anonymitet fortfarande hävdar finns är lika existerande som spöken eller en bra Camilla Läckberg deckare. Du är inte gömd bakom skärmen längre, lika lite som du är gömd på krogen men där ligger skillnaden att du inte kallar någon hora bara för sakens skull eller väljer att lägga den där feta dissen bara för att tjejen framför dig i toakön har grön mascara.
Jag såg på nära håll häromdagen hur internet knäckte en ung tjej och det hela var inte alls så underhållande som medlemmarna på flashback slulle vilja få det till. Denna unga tjej, 16 år, valde att gå ut med att hon blivit våldtagen. Ok, jag kan förstå behovet att skriva av dig men än en gång, folk kommer ha en åsikt. Hon gick två veckor senare ut med att hon hade sugit av Jocke från Kungarna av Tylösand i en trapuppgång och han berömde henne på bloggen genom att säga "hon sög som en dammsugare. skönaste jag varit med om". Kommentarerna haglar på hennes blogg. Hon blir kallad allt från "hora" till "luder" vilket tillslut knäcker henne och hon skriver in sig på Maria Ungdom för "vila ut en vecka". Jag säger absolut inte att det är hennes fel att hon blir utnyttjad av en mediakåt jävla retard som inte förstår varken upp eller ner men det jag vill komma till med detta hemska exempel att allt som skrivs utan lösenordsskydd är offentligt. Väljer du att rösta på SDoch berätta detta kommer folk ha en åsikt, positiv eller negativ, samma sak gäller när du väljer att fläka ut ditt liv på en öppen blogg, folk kommer tycka saker vare sig du vill det eller inte. Det är en hemsk historia där ingen av delarna är bättre än den andra men det jag vill peka på här är hur lätt det är att bli förblindad av de strålkastarna som alltid lyser som starkast i 15 minuter för att sedan sakta dö och lämna dig med bitter eftersmak och en kall, hård och dömande verklighet. Du kan inte välja att dela med dig av ALLT och sedan bli upprörd över att folk har en åsikt för det är DU som valde att bjuda in dessa anonyma tyckare i ditt liv och de enda sättet du kan bli av med dessa är att faktiskt stänga ner din blogg för att börja på nytt.
Konsekvenser är inget vi idag lär våra barn utan istället så har 90-talet återuppstått med allt vad bimbos och quickfixes heter. Det har blivit fint att vara dum igen och intelligensen får återigen ta ett steg tillbaka till förmån för plastikoperationer och utekvällar. Det verkar vara så idag att valet mellan "smart" och "rolig" aldrig har varit lättare men de två har heller aldrig varit mer oförenliga. Unga tjejer idag verkar ha svårt att inse att om du väljer det ena så utesluter inte detta det andra. Jag säger inte att din intelligens avspeglas i om du är jätteinsatt i politik eller om du kan alla länders huvudstäder, intelligens för mig är ett intresse i din omgivning, i vad som sker runt dig och ett intresse i hur val som görs idag kommer att påverka kommande generationer. Intelligens är INTE att skriva ordet "befängt" för att sedan följa det med "(hähä bra ord jag kan va ;$)". Men tyvärr är det där vi är idag. Vi väljer yta framför innehåll och vi vägrar ta till oss vad internet egentligen är, verkligheten. Du kan inte heila på 9 av 10 bilder för att sedan klaga på att du inte får ett jobb. Du kan inte lägga ut porrbilder på dig själv och sedan bryta ihop i tårar när din man slänger fram samma bilder, fast 20 år senare, på middagsbordet efter ni lagt barnen.
Internet ÄR verkligheten och jag tror det är dags att sluta gömma sig bakom skärmar, fejkade namn och påhittade karaktärer och faktiskt se sanningen i vitögat. Det blir inte verkligare än såhär och allt du väljer att göra här, på internet, kommer ge konsekvenser i ditt "riktiga" liv.
Jag ska lämna er med en liten bild jag hittade som också inspirerade mig till denna wall of text. Jag är glad om ni orkade läsa iaf en del och jag skulle bli ännu gladare om ni kanske hade en åsikt.
Skrivet av en 18-årig donna. Ja. Hon är faktiskt MYNDIG. Och detta "privat"liv hon nämner är då en öppen blogg. Därav att jag tagit med detta stycke.
En annan donna som tydligt visar att tusen fel inte blir en ett rätt. Denna lite bättre än den förra då hon också har barn.
