Valet.

Valet.
det är så mycket som vill ut men ingenting lämnar mina fingrar riktigt.
Ska jag vara ärlig, jag är faktiskt ledsen. Jag är ledsen inifrån och ut över att vi har kommit dit vi är i dag. Jag är ledsen över att allt för många livsstilsshower från USA har påverkat vårat omdöme. Jag är ledsen för att 20kr mer i plånboken varje månad köpte så många svenska människors röster och jag är ärligt talat livrädd för dom kommande fyra åren.
Jag har försökt hålla detta som en roligt blogg, en vardagsflykt om man nu vill kalla det något. När man klickar och tänker KATTSTEADY ska man mötas av glassiga hip hop videos med stora azzez, glada färger och förbannade jävla blogginlägg.
Jag kan tyvärr inte ge er detta idag. jag är så otroligt besviken på att det är här vi är idag. att 4 more years är det som skall diktera mitt, min familj och mina medmänniskors liv.
jag är besviken på den människosyn som råder idag, på att människovärdet urholkas till förmån för vinst och privatiseringar men mest av allt är jag ledsen för detta slår hårt och det slår skoningslöst mot dom som redan ligger.
Visst, det kommer att bli en easy breeze att betala fulla sjukhuskostnader då skatterna sänks. Visst, det kommer inte vara några problem att betala dina barns skolmat när du har mer kvar i plånboken varje lön. Självklart kommer aldrig just DU förlora jobbet, bli sjukskriven eller på något annat sätt ta del av det sociala skyddsnät vi har idag. Attityden "Det händer inte mig" är det som ligger till grunden för 4 år till av borgerligt styre men är du verkligen säker på det?
Jag trodde aldrig att JAG skulle behöva gå på socialbidrag men så kom den dagen då jag fann mig själv inför en 2 år lång sjukskrivning pg av diverse psykiska problem. Jag hade knappt jobbat en dag i mitt liv och jag bodde själv. Vart vänder jag mig nu? det enda svaret som stod att finna var just mitt lokala socialkontor. Myten om soffliggarna som ligger hemma och blir allt fetare på "våra" skattepengar krossades snabbt. hela mitt liv vändes upp och ner. Varje månad ville någon se mina kontoutdrag. Varje månad var ett tiggande utan dess like. Varje månad var ännu en månad av förnedring. Men vart skulle jag vända mig?
Jag säger inte att det ska vara förnedrande att gå på socialbidrag men det är så det ser ut idag och inte blir det lättare om de bidrag vi redan har idag sänks. Du blir inte fet av socialbidrag idag och som det ser ut nu med ännu fyra år av borgerlig regering så kommer du nog snarare svälta ihjäl om detta är din enda sk inkomstkälla.
Vart tog medmänskligheten vägen? Att älska sin nästa och måna om den lilla människan? Förstå mig rätt nu, jag tycker inte att vi ska chockhöja bidragen eller betala 90% skatt men jag tycker att den lilla skatt vi faktiskt betalar med en rödgrön regering inte skall vara så mycket att faktiskt klaga över. Har du någonsin stannat upp och tänkt vad du får för dina skattepengar?
Är det inte ganska skönt med högkostnadsskydd inom sjukvården? Var det inte ganska skönt att gå i skola utan att betala för din lunch? Jag tycker det är ganska skönt med kommunalt ägda skolor, sjukhus, järnvägar och andra statliga institutioner.
Kapitalism är jättebra, konkurrens är ännu bättre men någonstans måste vi sätta ner foten innan denna desperat påtvingade SKENANDE ultrakapitalism bär iväg med oss alla. Jag vill faktiskt inte leva i USA2 för vad dom har som är bra tar vi igen med fri vård, fri skola och ett socialt skyddsnät som är få förunnat. Visst, vill du bli rik på att spela hockey, fotboll eller mima så är inte det här rätt land för dig men vill du ha någon som tar emot när även du kanske faller ja, då tycker jag nog att du ska stanna kvar och försöka återfå detta mänskliga samhälle där en andra chans är något man kan få.
Jag vill inte leva i ett land där att förlorar arbetet är liktydigt med att förlora ALLT! Jag vill inte leva i ett land som hela tiden sneglar till väster för att få inspiration till hur man styr ett folk rakt ner i misären och rakt ner i hopplösheten! Jag vill absolut INTE leva i ett land där vi med stora kliv närmar oss just detta land med siktet inställt på lycka för några få på bekostnad av ALLA andra. men det land jag absolut inte vill leva i är ett som vägrar se till människan utan som istället stirrar sig blint på den vinst som genereras.
Jag ska inte ta upp mina hemförhållanden här för det är lite för privat men jag kan bara säga att jag är ledsen. Har man en sjuk person, en väldigt sjuk person inom sina närmaste anhöriga då ser man på nära håll vad Alliansen utförsäkringspolitik har ställt till med. När man ser hur borgarna bryter ner dessa sjuka människor med krav på att prestera när man vissa dagar inte ens kan lyfta hårborsten för att händerna skakar av smärta. När dessa människor kallas till arbetsförmedlingen för att bli informerade om "arbetsrehabilitering" när dom knappt kan knyta sina egna skor för att deras rygg skriker i protest.
Är detta de Sverige ni som röstade på de borgerliga vill leva i? I så fall, VÄLKOMMEN till det nya, omänskligare Sverige.
Ett tips på vägen innan vi börjar denna långa väg tillsammans: Håll dig frisk och fortsätt tjäna pengar. Jag menar det verkligen. Den enda hjälp Du kommer få när din kropp ger upp och sinnet tryter är ett hånskatt och ett "Mat? är det DET du vill ha? Det skulle du ha tänkt på INNAN du blev fattig!"

Katt.
Skrivet med sorg i hjärtat och oro i sinnet.

Jag kommer nog skriva mer om detta. Om en generation som växte upp utan ansvar, med alla rättigheter men inga skyldigheter. Om de som inte tänker längre än vad näsan räcker och högst sannolikt kommer jag skriva mer om den skenande, glorifierade men högst skräckinjagande individualism vi ser prov på idag. Borde kanske ägna några rader åt SD också.
Men inte inatt.
Inte inatt.